ett leende i höstmörkret som får en att bli varm..

regnet bara öser ner, jag går i min ensamhet, blir bara blöt, mer och mer.
ensam där ute jag stannar upp,vad har jag förlorat, jo allt mitt hopp
kan inte allting bli som förut,tiden som var innan allting började få sitt slut
det är du som gör mig varm,kom låt oss ta en promenad och hålla hand i hand
det är dig jag kollar på när du inte ser,dina vackra ögon och sättet du ler
hur ska jag förklara att det är dig jag vill hålla kär
när det nu känns som om vi glider isär?

Kommentarer
Postat av: Anonym

sv:nej,eller assssååå!

jag dras ändå alltid till badboys & blir sårad i slutändan..men åh killar är väll för komplicerade?;(

jo,trött som fan.försökte sova men då kom mamma hem och snackade som fan haha,självdå?

2009-11-17 @ 17:31:44
Postat av: Jen Pen

Jameeen va faan. Gör något av ditt liv. Man lever bara en gång, glöm inte det.

KRAM FRÅN "MAMMAN"

2009-11-20 @ 09:55:28
URL: http://metrobloggen.se/jenwiththepen

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0